Europeiskt arvsintyg
Det är numera vanligt att svenskar är stadigvarande bosatta i andra EU-länder där de inte har medborgarskap, vilket ofta leder till att de har egendom i flera olika EU-länder. När en person i denna situation avlider så kan det leda till en rad komplikationer vad gäller valideringen av bouppteckningen alternativt testamente eftersom mer än ett lands lagstiftning kan aktualiseras. Till exempel, när en svensk ärvt en fastighet i ett Spanien och begär att spanska fastighetsregistret uppdateras men först måste bevisa att denne är den faktiska arvtagaren. Dessa arvssituationer kallas för gränsöverskridande arv.
För att lösa dessa potentiella problem som gränsöverskridande arv kan leda till så har EU-parlamentet och EU antagit förordningen N.º 650/2012, 4 Juli 2012. Förordningen tillämpas i alla EU:s medlemsländer förutom Storbritannien, Irland och Danmark*. Förordningen trädde ikraft den 17 augusti 2015 och tillämpas därför endast på de arv där arvlåtaren avlidit efter detta datum.
Storbritannien, Danmark och Irland
Dessa tre länder tillämpar inte förordningen och därför anses de inte vara ”medlemsländer” i förordningen bemärkelse. Danmarks ställning är tydligast av de tre eftersom Danmark inte är en del av Europas juridiska sfär överhuvudtaget och att EU:s förordningar därför inte är tillämpliga där.
Storbritannien och Irland visade sitt missnöje tidigt i den juridiska processen av att ta fram ett europeiskt juridiskt verktyg gällande arvsrätten. De två länderna har liknande arvssystem där man anser att fast egendom ska gå under det lands lag där den är belägen men vad gäller lös egendom, så appliceras det lands lad där den avlidne sist hade sin hemvist.
Vad är ett europeiskt arvsintyg?
Ett europeiskt arvsintyg är ett juridiskt instrument i form av ett officiellt dokument som utfärdas i enlighet med en specifik modell som samlar den viktigaste informationen gällande ett arv. Syftet med arvsintyget är att harmonisera valideringsprocessen inom EU gällande bouppteckningar och testamenten. Man ska alltså kunna uppvisa intyget i vilket medlemsland som helst och få samma resultat. Dokumentet utfärdas av den behöriga myndigheten i varje medlemsland. De viktigaste delarna som intyget innehåller är:
- Vem som är arvsvinge eller testamentstagare
- Till vem som en viss egendom tilldelas
- Vilka behörigheter som testamentsexekutor eller boutredningsmannen har
Viktigt att notera är att det europeiska arvsintyget inte är obligatoriskt och därför inte hindrar en från att istället uppvisa andra dokument för att bevisa ett arvs giltighet enligt ett visst lands lagstiftning.
När arvsintyget väl har utfärdats så anses det vara giltigt både i medlemslandet där det utfärdats samt i övriga medlemsländer som täcks av förordningen.
Det europeiska arvsintygets rättsliga effekter
Det europeiska arvsintygets effekter kan sammanfattas i tre aspekter:
Utgör ett juridiskt skydd åt samtliga aktörer i ett arv
Förordningen N.º 650/2012, 4 Juli 2012 strävar efter att ge juridisk säkerhet åt den som behöver utöva en juridisk handling för att genomföra en arvsöverlåtelse. Förordningen skyddar arvtagares/testamentstagares förvärv av arvsegendom samt ger dessa behörighet att disponera över sin arvsegendom. Vidare så konstateras det att dessa myndigheter eller enheter, som i enlighet med intyget utfört betalningar eller överlämnat egendom till behöriga, inte kan ställas till ansvar för dessa handlingar eftersom de agerat i enlighet med arvsintyget.
Intyget anses vara ett bevis gällande arvet
Eftersom intyget är utfärdat av behörig nationell myndighet samt enligt lag så anses det fungera som bevisning gällande de viktigaste punkterna i arvet. Med andra ord, det finns en presumtion att de personer som förekommer i intyget är de korrekta arvtagarna/testamentstagarna samt att deras rätt till arvet är det som framgår i beviset.
I bägge fall, för att skyddet som förordningen erbjuder ska få önskad effekt så krävs det att den som överlämnar eller förvärvar egendom känner till att bevisets innehåll motsvarar verkligheten. Visar det sig att intygets innehåll inte motsvarar verkligheten så krävs det att man inte hade kännedom om detta samt att denna icke-kännedom inte berodde på grov oaktsamhet.
Det är en inskrivningsbar titel i offentliga register
Slutligen så fungerar beviset som ett juridiskt instrument för att registrera arvet i de offentliga register i den medlemsstat där det bör registreras. Det är dock upp till varje medlemsland att avgöra hur själva registreringsprocessen går till.
Vem kan utfärda det och vem kan ansöka om det?
Arvtagare/testamentstagare kan ansöka om intyget hos de behöriga myndigheterna. Vidare så kan även de som anses vara testamentsexekutor eller boutredningsman ansöka om utfärdandet.
De behöriga myndigheterna är de nationella domstolarna samt de myndigheter som givits behörighet enligt landets lag gällande handläggning av arvs. I Spanien så är det domare samt notarier som är behöriga att utfärda beviset och i Sverige är det Skatteverket.
Originalintyget behålls av den behöriga myndighet som utfärdat det och istället så ges intressenterna en bestyrkt kopia vars giltighetstid är sex månader. När giltighetstiden gått ut så bör man ansöka om förlängd giltighetstid alternativ en ny bestyrkt kopia för att kunna fortsätta nyttja beviset.
Vilka är stegen för att ansöka om intyget?
1. Ansökan: I Sverige är, som sagt, Skatteverket den behöriga myndigheten för att utfärda intyget. Själva utfärdandet av intyget är reglerat i artikel 62 i förordningen. För att ansöka om att Skatteverket utfärdar intyget så fyller man i ett formulär som finns på deras hemsidan och skickar in det till angiven adress.
2. I skrivande stund så är ansökningsavgiften 1350kr och 250kr för den bestyrkta kopian.
Vad är alternativen till detta bevis?
Myndigheten i ett visst land som handlagt arvet kan tillhandahålla ett nationellt dokument som bekräftar en viss person som arvtagare, exekutor eller bouppdelningsförrättare.
Fördelen med ett europeiskt arvsintyg är att effekterna är de samma i hela EU oavsett vilket land det utfärdats i. Eftersom ett nationellt dokument kan ha olika effekter eller följder än vad det har i det utfärdande landet vilket kan skapa en försening i processen om att erkänna arvsrättigheter i andra EU-länder.
Dessutom så erkänns innehållet i ett europeiskt arvsbevis automatiskt utan att en speciell process behöver genomgås.
Om ni har frågor angående ovan så är ni varmt välkomna att kontakta oss.
Alejandro Espada Gerlach & Salma Sehk Zinthy & Louise Malmberg
a.espada@espadagerlach.com – salmasehk@espadagerlach.com – louisemalmberg@espadagerlach.com
